En hönsmammas funderingar

En hönsmammas funderingar

Man drunknar tyst. Inte alls som man förväntar sig, sprattlandes och ropandes på hjälp.

Man kan simma i ett sällskap och plötsligt är en försvunnen och man frågar sig HUR kan det hända!? Jo man drunknar tyst…

Vuxna och barn. I denna värme har vi hängt på stranden varje dag och eftersom vi blir ett sällskap med flera barn så sitter vi vuxna på spänn och vallar och räknar, vallar och räknar… Koppla av på stranden med en bok eller surfa på mobilen? Nej!! Inte så länge barn plumsar runt i böljan. Det tar bara en sekund att försvinna…

Fick senast igår ett breaking news på mobilen om en 25-åring som drunknat. Han simmade med sina vänner ena minuten för att i nästa vara försvunnen och senare hittade de honom drunknad. Hur kan det hända?! Men det som skrämmer mig mest är alla dessa barn som springer upp och ner och badar själva medans mamma och eller pappa ligger en bra bit ifrån och njuter av sol (eller skugga) med noll koll på sina barn. De hoppar och leker på det djupa med barn de träffat just där och då.

Helt plötsligt försöker jag att hålla smygkoll även på detta barn för vad OM det händer något? Jag sitter som en hök där i solen (som jag för övrigt annars skyr med passion) och grillas för jag kan inte och FÅR inte, släppa ansvaret till mina barn. Eller till andra stackars vuxna som eventuellt råkar känna som jag.

Som blir lite förskräckt av dessa (egoistiska?) vuxna som inte ens tittar till sina barn på hela dagen. Jag är helt slut när jag kommer hem och kan slappna av efter en hönsmammas hökvak på stranden. (Och då har jag en ovärderlig extra blick och rolig lekmoster med mig.) För som sagt, man drunknar tyst… Och det tar bara en sekund…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>